Norrköping

I helgen var jag och min bror i Norrköping vilket jag skrev lite om för ett par dagar sedan. På lördagen så tog vi en tur i stan för att visa min brors tjej staden eftersom hon aldrig varit där. Vi hade även ett ärende, strumpor till Emil då jag glömt att ta med det till honom. Strumpor blev det köpt och även en liten bil till honom. Vi lunchade och sedan tog vi en promenad kring forsen och ån innan vi åter tog oss hem till faster och farbror för en mysig middag samt kväll med dem. 

Söndagen var det dags att återvända till Malmö. Vi hade förmiddagen med faster och farbror innan vi vid ett tiden började vår färd hemåt. Först skulle vi till min mamma som passat min brors hundar. Vi åt även pizza där innan vi tog oss mot Malmö. Hemma åter igen vid åtta tiden efter en hel dag på resande fot. 
En fantastiskt trevlig helg har vi haft och vi längtar redan tills nästa gång vi får hälsa på min kära faster och farbror. Familjen är verkligen allt här i livet!
//Caroline

Tant 86 år

Igår fyllde vår fina tant 86 år vilket jag fick vara med och fira. Hon bjöd på räkbakelse och tårta. Mycket gott! Jag hade köpt henne två nya nagellack och ett fint hårband hon kan ha om öronen nu när det blir lite kallare. Tant blev jätteglad! Ska bli kul och se henne använda den nu under hösten. Nästa gång jag ska dit ska vi i alla fall måla hennes naglar fina med de nya nagellacken. 

Vi hade trevliga två timmar innan jag behövde åka till jobb för att jobba natt 6/6. Man kan ju säga att på ett sätt är jag rätt trött efter dessa sex nätter men på ett annat sätt känns det som om jag lika gärna kunde jobbat några till. Dock måste man ändå vara försiktig med kropp och knopp så sex nätter räcker väl! 

Just nu, fredag, ligger jag på golvet på en madrass i Norrköping hos min fina faster och farbror. Min bror och hans tjej ligger i sängar bredvid och så klart lille Emil är med, han ligger här intill mig på golvet. Elise valde att stanna hemma denna helgen för i morgon ska hon på kalas, så det blir en mamma-son helg och pappa-dotter helg på annat håll. I morgon väntas antagligen en dag på stan med bror och hans tjej för att visa henne Norrköping som aldrig varit i. På söndag åker vi hemåt igen, men kul att hälsa på våra fina släktingar som så snällt ställer upp med sovplatser till oss. En gång om året minst har jag som mål att dels besöka kusinerna i Stockholm och dels besöka faster och farbror. 
Önskar er alla där ute en fortsatt trevlig fredagskväll med lite bilder från de senaste dagarna. 
//Caroline

Trotsig Emil sov vägrar använda sina ben utan vill bli buren. Så sätt låg han på marken och var sur, väntade på att jag skulle komma och bära honom.
Elise på baletten och visar vad hon lärt sig. Duktig tös!
Fina tant som blev 86 år!

Att arbeta som sjuksköterska

Mitt yrke är så otroligt givande och lärorikt. Den ger en helt fantastisk känsla när man förstår hur viktiga vi vårdpersonal är, speciellt när det gäller skillnaden mellan liv och död som i många fall kan vara trådfin. I går natt var en sådan natt där min yrkesroll och mitt kunnande troligtvis räddade livet på en annan människa. Den känslan att veta att man gjort något viktigt känns bra. Så klart är det fruktansvärt under omständigheterna vad denna patient får vara med om, men jag är så otroligt glad att jag arbetar med det jag gör. Känslan man får när man gjort något riktigt bra, så som i går natt, den är obeskrivlig.

Anledningen till att jag vill arbeta med akutvård beror väl delvis på detta. Känslan man får av att man gör något bra, räddar någons liv, gör något betydelsefullt för någon annan. Självklart är jag även ute efter det adrenalinpåslag man kan få när något oväntat händer, vilket det gör på akutmottagningar.

Igår fick jag i alla fall den känslan av att jag verkligen gjort rätt karriärsval och att det är detta jag vill arbeta med resten av livet, alltså som sjuksköterska (specialiserad sjuksköterska senare så klart).

Så hur känns det nu inför det nya arbetet på akuten? Det känns både bra och nervöst. Jag ser ju fram emot detta väldigt mycket och är taggad inför starten där. Något som är lite synd är väl att de som jobbar där just nu har varit utsatta för en hel del våld och hotelse, vilket kanske inte gör dem lika taggade i arbetet där så som jag är. Jag har ju hela tiden varit medveten om akutens stress, våld och hotelse, ja allt det man kanske får uppleva där. Det ska bli spännande känner jag med något helt nytt och jag känner inte heller någon rädsla inför detta, men det är väl pga att jag är medveten om situationen. Trots att jag inte borde så har jag ju läst inläggen i tidningarna där det skrivits mycket om detta med våld och hotelse på våran akutmottagning i Malmö, men jag väljer ändå att slå bort tankarna på det och att i stället skapa mig min bild av det hela sen när jag börjar där. Det är ingen mening och det gynnar inte mig att jag redan nu skapar en förutfattad mening om min nya arbetsplats.

Jag känner mig också nervös inför mina nya, men framförallt gamla kollegor på akutmottagningen. De kollegor som arbetade där förra gången jag hade mina fötter på golvet, då som undersköterska. Så klart ska det även bli kul att träffa dem igen, eftersom jag minns dem enbart som fantastiska kollegor. Nervös men också förväntansfull inför detta nya arbete och jag längtar verkligen tills det är dags i oktober att sätta mina fötter där.

Vad ville jag egentligen med detta inlägg? Jo jag vill dels hylla all vårdpersonal, vi gör ett helt fantastiskt arbete och räddar liv dagligen, gör något betydelsefullt för någon annan människa. Jag ville även förklara lite varför jag tycker om akutsjukvård, vilken känsla jag letar efter i mitt yrke. Föregående natts händelser får en verkligen att tänka lite extra på sitt yrke, den ger mig stolthetskänslor och ibland behöver man bli påmind om hur viktiga vi som jobbar med sjukvård är!

//Caroline