23 years at Nimis
I dag fyllde jag som sagt år då, blev gammal som jag själv säger. Jag märker knappt längre att jag fyller år, man tappar liksom det när man får barn och tycker då att det är mycket roligare och spännande. Idag blev jag i alla falla 23 år, ett år äldre, ett år visare och ett år närmare slutet om man nu kan säga så. 
 
Dagen började med frukost med vår käre vän Philip, som dessutom köpte bullar med sig. Philip var här så vi kunde boka stuga inför skidsemestern nästa år, så nu är det bokat. 11/1-15 åker vi upp till åre för en veckas skidsemester; hur ska detta gå. Jag har ju själv aldrig åkt skidor och dessutom är jag inte jätteglad för snö, men vår stuga vi har hyrt har bastu och i värsta fall så får jag mysa med Elise och åka lite pulka med henne samt läsa och basta. Vi får väl se hur det blir helt enkelt. Rasmus har ju övertalats varje år till solsemester, så nu tyckte han det var dags med lite snö. 
 
Efter att vår käre vän varit här tog vi bilen och åkte till Kullaberg ovanför höganäs; Skånes spets. Där skulle vi vandra lite i skogen och titta på konstverket Nimis. Det blev en hel del gång och bergsklättring. Ingen lätt väg att ta sig till Nimis på, men Elise som var med kämpade på duktigt. Och gud vad det var värt all möda, helt fantastiskt. Nimis är ju som en stor trädkoja som man kan klättra och gå igenom. Där var en speciell plats som var helt underbar, som en lite öppning mitt i allt där man kunde sitta på en träplanka och bara titta ut över havet. Där hade jag kunnat sitta länge och bara njuta. Som om hela världen bara var min. 
 
Tre timmar av klättring, gång och beskådning blev det. Vi var rejält hungriga efteråt, så det blev mat på vägen hem. Inget speciellt egentligen utan bara simpel snabbmat. Gott och nu mätt i magen. Trött dessutom. Har jag inte fel så har Rasmus redan somnat i soffa och jag tänkte lägga mig och läsa en stund. Kan lova er att det kommer bli en pyttestund för jag är själv dödstrött. På detta...lite bilder...