I morse när jag kom ut från toaletten finner jag Emil ståendes vid vår socker burk med en sked på väg in i munnen full med socker. Jag påpekar att jag sett honom och han bara flinar åt mig med fullt med socker runt munnen. Väldigt nöjd med sitt lilla bus. Emil är verkligen Emil i Lönneberga rakt igenom, lika busig och charmig, spelandes väldigt oförstående när han gjort bus. Det enda som fattas här hemma är platsen för en snickarbod. Kort och gott här nedan bjuder jag på lite sockerbilder...