Ledig dag som börjades med lite sovmorgon. Underbart skönt var det, dock blev det ingen längre sovmorgon utan halv nio hade jag ställt klockan på. Halv tio skulle jag möta min Londonvän på Skype för att inhandla biljetter till en musikal vi ska se då jag hälsar på henne. Otroligt bra platser fick vi till priset på 45 pund. Dyrt tyckte Rasmus, men jag tror väl egentligen inte att det är så värst dyrt för riktigt bra platser som vi nu fick utan däremot ungefär vad det kostar. 

 

Efter samtalet och biljettköpet tog jag och Elise cykeln till blomsteraffären och inhandlade blommor. Dessutom fick Elise en egen liten blombukett av den snälla damen i affären, helt gratis till och med. Snacka om att Elise höll i sin påse så stolt, det var hennes påse och ingen annans. Vi cyklade sedan till min farmor och farfars gravplats för att lägga blomman vi köpt där. Tänka lite på dem och bara vara. Det blev dock inte så mycket varande, det blev mer förklarande för min del. Elise undrade var vi var och jag förklarade så gott jag kunde att när människor dog la man dem under jorden och Elise skrattade och sa: "Men mamma så tokigt, så kan man väl inte göra..". Jag fick mig ett gott skratt. Elise kommentarer ibland, jag undrar vad hon får allt ifrån. Jag fick i alla fall förklara detta åter igen och om och om, sen vet jag inte om hon förstod men jag gjorde mitt bästa för att min 3åring skulle förstå. 

 

 

Cykelturen fortsatte till Mobilia där vi intog en snabbis lunch innan vi skulle inhandla blommor. Mobilia blommor har ju så otroligt billiga blommor och nu pryder dem fint min balkong. Snart använder jag alla mina krukor, men bara snart jag har några till som är tomma. 

 

På eftermiddagen, ja man skulle ju kunna tro att det nu redan var det men ack så lång denna dagen varit, så träffade vi vår vän Ida på en fika; även då på Mobilia fast nu i andra delen av köpcentret. God ficka, en trött och busig Elise ledde väl till en sådär fika. Lite fick vi pratat men Elise upptog en del av vår tid. Elise tycker ju väldigt mycket om att stå i centrum och hela tiden vara i centrums mitt. Vet inte om det är så för andra 3åringar eller om det beror från barn till barn, men Elise vill alltid höras och synas.

 

 

Vi hade en härlig eftermiddag innan vi tog oss hem på vår cykel och en välförtjänt mamma dunsade ner i soffan efter en hel dags trots och bus av sitt lilla troll. 3års trotsen är ibland inte nådig och man undrar ibland hur ensamma föräldrar orkar. Jag kan i alla fall lasta av mig på Rasmus om jag når min gräns, men ensamstående kan inte riktigt det. Beundransvärt. Sedan har jag legat i soffan iprincip hela kvällen. Tittat på tvn och läst. Jag tog mig en tur ut på balkongen dock i rättans tid för att inte bara få se en regnbåge utan dessutom två. Så in sprang jag efter kameran för att fånga lite fina bilder, ni ser dessa nedan. Otroligt vackra tycker  jag och ett härligt avslut på denna dag.